onsdag 21 januari 2015

Tätt mellan given och svalkande kaffe

Sist jag var ute var det ett pressat schema på isen. Jag hann knappt sätta mig till ro innan huggen kom. Efter 30 minuters fiske hade jag två landade fiskar och lika många fäll. Efter knappt två timmar var sex fiskar landade och när jag sammanfattade dagen som avslutades redan vid klockan 12 hade jag åtta landade fiskar. Kaffet som skulle värma övergick plötsligt till en svalkande dryck. Syrran anslöt under förmiddagen och fick äran att dra den största fisken för dagen, ett dubbelhugg dessutom.

Ett återkommande fenomen i den lilla sjön jag lagt senaste passen på är att huggen är koncentrerade till ett fåtal hål. Andra passet för året levererade sex fiskar i samma hål och denna gången hade jag sex fiskar fördelade på tre hål. Det verkar spontant som att fiskarna rör sig och har sina "stråk" som de följer. Jag har även fiskat aktivt och flyttat spön flitigt under passens gång, något som verkligen gett utdelning. Sist hade jag två fäll på fem minuter på ett spö jag flyttade och ytterligare ett flyttat spö gav utdelning. Det är svårt att välja strategi när det gäller en passiv fiskemetod som ismete men min spontana känsla är att det alltid är bra att söka fisken, även om det i vissa fall visat sig att det kan vara bra att ha is i magen.

lördag 17 januari 2015

Helhet som berör

Vad är fiske för dig? Har du någon gång ställt dig frågan och kunnat svara med några ynka rader? Det är i alla fall något jag aldrig kunnat göra och aldrig kommer kunna göra. Jag kommer heller aldrig kunna svara på vad det är som driver mig när det gäller fiske, det är för komplext. Om jag försöker skulle det låta ungefär såhär:

Spänningen, frustrationen, lyckan och bitterheten är den största drivkraften tror jag. Att kunna lyckas totalt en dag och totalfloppa en dag speglar fisket, och det är charmen med det. Något stämde dagen innan, men vad? Spekulationerna, diskussionerna, försöken att hitta perfektionen är underbar men också hemsk och frustrerande när du är mitt uppe i det och inte hittar konceptet för dagen. 

Utöver emotionella saker så är naturen också en drivkraft. Jag har via min utbildning och mitt jobb som biolog fått den enorma äran att förstå helheten, hur saker hänger ihop, när saker sker och hur det fungerar. Jag tror det är en viktig del för mitt fiske också.

Det är också en ära att kunna artbestämma många av de fåglar som flyger över mitt huvud i skrivande stund sittandes på isen på den lilla sjön mitt i de sörmländska skogarna. Precis lika magiskt är det att se havsörnarna dra över mitt huvud när jag står i Blekinge skärgård i slutet av mars när fyrkantiga gäddor jagar mina beten eller höra rörsångarna börja spela när ljuset kommer krypandes en sommarmorgon efter en natts mete efter gös. Desamma gäller andra fantastiska djur vi har i vårar avlånga land. Jag minns väl mitt möte med en hermelinfamilj i början av min fiskekarriär. Aldrig har jag skådat något så gulligt som hermelinungar. Vildsvin, älgar och rådjur har på håll tassat över isen eller iakttagit på säkert avstånd. Plaskande bävrar och lynniga rävar har också varit oväntade men välkomna gäster!

Med dessa filosofiska rader vill jag bara uppmana att ta in allt du ser och hör när du fiskar och rör dig i naturen, det är få förunnat och något en del människor inte ens får chansen att uppleva.

Förresten, det hugger bra idag. Fiskat några timmar och haft sex hugg och lika många upp! Dock bara smått. Mer information kommer. Trevlig helg! 

onsdag 14 januari 2015

Tid som räcker och fiskar som hugger

Det är lugna tider på jobbet och om helgerna finns både tid och ork till att nöta på med fisket. Tre pass på isen har det lyckats bli sen senast jag skrev. Årspremiären blev av redan på nyårsdagen då jag av någon anledning tyckte att sju plusgrader och snålblåst var lockande. Ett fäll och en miss med död sill samt extrem trötthet efter bara tre timmars sömn var allt jag åstadkom.

En knapp vecka senare var det dags igen. Den blanka isen kombinerat med en vacker soluppgång, temperatur runt nollan och svag vind gjorde dagen helt perfekt. Att fisket sedan var av hög kvalitet gjorde inte saker sämre. Min kusin och tillika vapendragare var med från starten på morgonen. Innan ljuset tågade in var samtliga sex spön utplacerade och tillsammans var vi i full gång att få fart på brasan. Förväntansfulla och småsega hinner vi knappt slå oss till ro i våra stolar innan en vippa signalerar för hugg. Sebastian får äran och nitar en fin fisk på 91 cm precis som solen är på väg upp. Solljuset ger en fin ljussättning på fisken som efter några bilder från friheten åter. Tiden går och huggen kommer, liksom människorna. Brorsan och hans flickvän samt min gode vän Edvin anländer. Kaffet flödar, diskussionerna är heta och fisken fortsätta hugga. Strax efter lunch har vi haft totalt nio hugg och lika många har vi fått upp. Samtliga fem personer  har dessutom fått fisk. Sophie sin första gädda i livet dessutom. Lycka!

Storleken varierar med allt från små snipor till fiskar som börjar på att se farliga ut och mäter runt 85 cm. När korven är slut ger sig drygt halva gänget av och kvar är de två tappra som började dagen.

Ibland måste man bara ge fiske lite mer tid, det behöver inte handla om mer än 30 minuter. Denna dagen gjorde vi exakt det, vilket dessutom blev galet lyckat. Fället är klockrent, linan sprutar och mothugget sitter. De mjuka spöna gör det svårt för Sebastian att avgöra storleken på fisken som först inte uppfattas som så allvarlig. Någon våldsam rusning tillkommer och sen ser vi den stora skallen i hålet. Jag tar gälgrepp och lyfter sakta upp den långa fisken. 109 cm mäter vi den till vilket är en av de längsta fiskarna Sebastian fått och dessutom personbästa på ismete. Den slanka kroppen avslöjar att vågen tyvärr inte kommer visa någon imponerande siffra. 6690 gram landar den på, men ändå en bra start på säsongen! Efter lite fotosession får fisken simma åter. Kramar delas ut och glädjeropen ekar... sen hugger nästa fisk. Inget imponerande men ändå den elfte landade fisken för dagen.

Klicka på bilderna för att se dom i större format.
Tack för denna gång!











tisdag 30 december 2014

När skrivkrampen lossnat

Fiskeåret 2014 har inte varit som det borde. Det mesta har handlat om fiskar, i och med att jobbet alltid kretsar kring det, men timmarna med ett spö i näven har varit ovanligt få. Något som gjort att jag uppskattat stunderna som blivit desto mer.

Efter total skrivkramp under ganska exakt 9 månader så ska jag försöka öka på antalet fisketimmar samt bokstäver som hamnar här. Det senaste på agendan var säsongspremiären med ismete som avklarades här om dagen tillsammans med en mycket mer aktiva kusinen Sebastian Eriksson (Little Piker). Jag imponeras över hans drivkraft och vilja. Han må bara vara 15 år, men med en egen blogg som över 20 000 personer har läst, sponsorer och fisketimmar som jag bara kunde drömma om i den åldern så kommer han gå hur långt som helst inom sportfiskevärlden.

De mindre sjöarna i Sörmland hade fryst på bättre än väntat och när den lilla sjön vi siktat in oss på höll 5,5 cm redan på julafton var mellandagsrean inställd och planerna redan spikade. Några riktigt kalla nätter hade gjort att tjockleken på isen dubblats. 10-12 cm kärnis och lite lätt pudersnö, rena drömmen!

Väl framme vid sjön stod himlavalvet öppet ovan oss, ugglan flög över vägen och räven hade raskat över isen under natten. Själen lugn men huvudet skarpt och målinriktad. När samtliga spön var utplacerade, veden stod i brand och första koppen kaffe intagits började det ljusna. Likt barn på julafton är de första timmarna riktigt spännande och när första hugget kommer redan efter 45 min fiske stiger förväntningarna. En fisk om ca 90-95 cm får syna iskanten, tyvärr inte alls i någon vidare kondis, men det är en start på dagen.

Brorsan med polare ansluter under förmiddagen och tiden som går fördrivs med lite pimpelfiske och korvgrillning. Fisket är segt och först när klockan närmar sig ett kommer nästa hugg. Fisken är tveksam och linan står helt stilla när vi kommer fram till hålet. Efter en stund går den en liten bit för att sedan stanna. "Nu vänder den fisken" tänker både jag och Sebastian, men tji fick vi. Fisken spottar den 25-30 cm stora sillen men lämnar ett härligt bett om ca 15 cm efter sig. Surt sa räven!


måndag 31 mars 2014

Bondbränna, grisvarning och personbästa

Måndag morgon. Kropp och fiskesjäl är trött, men mersmaken finns där i periferin. Bilderna i huvudet på gäddor i grisformat som jagar beten in till båtkanten rullar som en film i min skalle. Det är inte bara en eller två potentiella tiokilos vi fått se utan snarare fem eller sex. Magiskt, sjukt och hela jävla galet.

Lördagens fiske bedrevs tillsammans med Tony Andersson som tillverkar betet Mouse och guidar en del nere i Blekinge. Lokalkännedom, kunskap och entusiasmen är ingen bristvara hos den här killen som har barnsligt många stora fiskar på sitt samvete. Strax innan klockan åtta kliver vi ner i båten som vi inte lämnar förrän solen går ner. Det dröjer inte länge förrän man känner sig bekväm i båten och snacket börjar rulla.
Vi fiskar effektivt av fina sträckor och det dröjer inte länge förrän vi har kontakt med fisk. Tony landar första fisken som är fet och fin men inget värt att fotografera. Tiden går och överallt står det fisk, dock är de inte alls i stöten. Det fina och varma vädret har helt klart negativ inverkan på fiskarnas aktivitet som snarare försöker jaga bort våra beten än att äta upp dessa. Temperaturen varierar mellan 5-10 grader i vattnet, så leken är nära och kanske till och med över i vissa vikar. Dagen flyter på och vi njuter av varenda gädda som gör utfall mot våra beten, förundras över hur mycket stor fisk vi ser, diskuterar tekniker och testar runt i betesboxarna. Jag nöter på med mitt gummi medan Tony och Sebastian kör Mouse för hela slanten. Betet är verkligen grymt, både att se på och att fiska med.

En kopp kaffe och en macka smiter ner fort samtidigt som jag hinner observera att strandskatorna och sädesärlorna har anlänt här i söder. Det är vår och det är helt underbart. Jiggarna får jobba och längs ett tångbeklädd stengrund nitar jag en fet och fin fisk på 83 cm som snabbt får åka i igen. Självförtroende och mersmaken ökar. Vi byter platser ofta och letar effektivt efter fisk. I en grund och något mer grumlig vik hittar vi lite mer aktiv fisk där Tony missar en fin fisk samtidigt som jag har en följare. Plötsligt tjoar Sebastian till och det är bra gung i spöt. Några tunga ruskningar med huvudet i ytan följs av en rusning i turbofart. Adrenalinet rinner till och den lycka som beblandas med rädslan för att tappa den fina fisken går inte att undgå. Jag drar fram min mobil och filmar lite medan Tony greppar håven och kan säkra fisken. Målet med resan var att Sebastian skulle spräcka sitt personbästa och Tony höll vad han lovade. Efter vägning, mätning och fotografering får den feta honan på 7312 gram och 101 cm friheten åter. En femtonåring i upplösningstillstånd skjuter den medtagna Pommacen i magnumformat och halsar direkt från flaskan som vandrar vidare i båten. Grattis till en riktigt fet och fin fisk, den är du så värd!

Dagen flyter på och timmarna efter lunch går alldeles för fort. Fisket blir segare under dagen trots att temperaturen hela tiden ökar. Totalt lyckas vi bara landa åtta fiska, men hade fisken varit i stöten hade det kunnat vara hur många som helst. Under dagen såg vi säker ett hundratal fiskar utan att ljuga varav kanske ett dussin lätt var över metern. Trots det sega fisket går jag och lägger mig sjukt nöjd med dagen. Bara naturen, sällskapet och kontakten med fisk gör mig euforisk. Tack som fan för en grym dag Tony!

Dag två går faktiskt helt ärligt helt åt helvete. Vi fiskar tillsammans med Skinnet Axelsson som tillverkar riktigt fina gummibeten och Jim Olsson. Två trevliga snubbar från Kalmartrakten. Minusgrader under natten har medfört att de grunda vikarna är isbelagda. En liten fisk i båten och lite ströhugg är allt vi åstadkommer. Vi hittar fisken på grunt vatten men de är totalt ointresserade av våra beten. Det osar lektider och fisken är inte alls hungrig. Hur som helst har vi en väldigt trevlig dag tillsammans som avslutas runt klockan ett då det är dags för oss att rulla norrut.

Vi hinner bara åka några mil från Karlskrona innan Sebastian som sitter i baksätet säger: "Vad tråkigt att det här är över, jag vill inte åka hem". Det är inget fel på drivet och entusiasmen hos pojken men jag påpekar per omgående att han ska tänka om och suga på den här karamellen. Nytt personbästa, fiske med fantastiskt duktiga och härliga människor i helt underbara miljöer. Det är bara ta en stillbild från helgen printa in den i huvudet och låta den bo där till nästa gång. Skitfiske på er!







 //R

fredag 28 mars 2014

Början på resan

Då var vi på gång.
Lugnet som infinner sig i mig är inte densamma som hos kusinen i baksätet. Guiden vi ska ut med i Blekinge har lovat ett nytt personbästa och jag betvivlar det inte. Visst har jag förväntningar, som troligen är mycket större än jag tror just nu men som jag påpekar för Sebastian så hjälper det sällan att stressa upp sig. Jag har också varit femton och haft förväntningar höga som hus men med tiden lär man hantera sånt. Fram tills det att den där tiokilosgäddan fullkomligt vräker sig över betet, adrenalinet kickar in och benen plötsligt känns svaga försöker jag hålla mig lugn. Det är ju först då det gäller, då allt ska stämma och man absolut inte får misslyckas med något.

Hur som helst rullar vi söderut nu med bilen lastad med fiskeprylar, mat och inte minst en fet Pommacflaska som ska skjutas när Sebbes personbästa ryker. 

Men okej, jag ska erkänna att pirret i magen börjar komma hos mig också. Inte minst när Sebbe precis fick ett MMS från Tony som just tog en fisk på 98 cm. 
Nu kopplar jag bort verkligheten och njuter av lite ledig tid med det jag gillar allra mest, fiske!

//R

tisdag 25 mars 2014

Gäddans tid är nu

Dagar och veckor flyter ihop. Jobb om helgerna gör mig dagblind och vädret verkar ju aldrig kunna bestämma sig för vår eller vinter. Typiskt mars. Jag har nu bytt arbetsmiljön från matbutik till den fria naturen. Tre dagar i veckan är jag i Stockholm och vittjar den fiskfälla som Sportfiskarna placerat ut vid den våtmark på Värmdö som återställdes under förra året, Hemmesta sjöäng. Utöver det så är det arbete framför datorn på valfri plats som gäller.

Hittills har fiskfällan levererat 37 gäddor och fyra abborrar, det stora steget kom under helgen då inte mindre än 23 fiskar fångades under tre dagar. Storleken varierar mycket men toppen ligger såhär långt på 7 kg. För den som är nyfiken på att veta mer om projektet vid Hemmesta och vara med en dag när fällan ska vittjas kommer det arrangeras en våtmarksdag den 5 april med start klockan 10.00.
Läs gärna mer om Sportfiskarnas rovfiskprojekt på http://www.sportfiskarna.se/miljo_fiskevard/Rovfiskprojektet/tabid/536/Default.aspx


Flexibel arbetstid ger tid till spontana aktioner så som en snabb fisketur innan solen går ner eller en tur till Mörkö för att se den första Kaspiska piparen i Sverige. Som jag sa inledningsvis går tiden alldeles för fort, men jag har haft mina stunder då jag stannar upp. Några enkla svängar i vadarbyxor har det hunnit bli längs den sörmländska kusten i jakt på de gröna också. Enkelt, fridfullt och närgånget, precis så vill jag ha det.

Många som fiskar gädda släpar betesboxar stora som husvagnar med dessa gigantiska jerkbaits och wobblers. Jag packar med mig ett gäng 6" relaxjiggar, några enkelkrokar och stingers. Svårare behöver det inte vara. De senaste turerna har varit lite upp och ner. Första passet gick bra med ett tjugotal gäddor landade på knappt två timmars fiske, dock bara små. Det andra var en flopp medan pass tre och fyra var tillbaka till det bättre. Inga magnifika pjäser har landats, största på 4-5 kg men ibland är det inte det som räknas. Ibland måste jag bara få den där stunden för mig själv, i den miljö där jag trivs bäst. Kalla fingrar och tår är ett gott tecken, liksom skavsår på fingrarna och rödblommiga kinder.

Till helgen drar jag och kusinen Sebastian (Little Piker) till Blekinge för att fiska gädda tillsammans med bland annat Tony Andersson som tillverkar betet Mouse (http://www.fiskeguide.org/) . Ska bli ruggigt spännande och kul att göra denna resa tillsammans med honom!



//R